Lite media

Hade nöjet att anmäla Peter Pomerantsevs senaste bok, This is Not Propaganda, för SvD, se här. Kommenterade även lite om händelser i Ryssland, bland annat här för TV4 om protesterna i Moskva, här för TT om en militär olycka i Dvinabukten, och här för P1 Morgon i Sveriges Radio om att Putin suttit 20 år vid makten den 9 augusti 201 .

Min JK-anmälan mot Aftonbladet

Studio Ett i Sveriges Radio P1 har uppmärksammat att jag JK-anmält Aftonbladet för förtal. Deras inslag följdes upp av DN, SVT, Expressen och SvD. I en efterföljande krönika för SvD skriver juristen Mårten Schultz, forskare vid Stockholms universitet, att Aftonbladets publiceringar om mig verkligen utgör förtal och att JK har flera principiella skäl till att driva ärendet.

Min JK-anmälan kan läsas här.

Något om Aftonbladets ryska desinformationskampanj

Flera medier har de senaste veckorna noterat att Aftonbladet koordinerar en serie personangrepp på mig med stöd av en rysk desinformationskampanj. Patrik Oksanen, Karin Olsson och SvD (här, här, här, här och här) har belyst detta väl. Jag har i Aftonbladet kunnat läsa om mig själv att jag är MI6-agent, landsförrädare och ett “hot mot demokratin”. Spännande.

Aftonbladets påståenden har förekommit också i Russia Today och Sputnik, samt i Sverige i den trotskijstiska tidningen Internationalen och Samnytt, grundad av SD-politikern Kent Ekeroth. En rysk högerextremist vid namn Colonel Cassad, som driver en av Rysslands mest populära bloggar, har också öppet stöttat Aftonbladet. En annan rysk högerextremist, vid namn Israel Shamir, har också öppet backat Aftonbladet; men hans band till tidningen är välkända sedan tidigare.

Jag vill med detta inlägg bara ge en glimt av de exceptionellt många lögner som Aftonbladet publicerat om mig. Nedan bemöter jag några av de påståenden som görs endast i deras senaste alster (jag tänker inte länka). Jag försöker inte bemöta påståendena jag nämnde ovan, utan fokuserar på detaljer. Citaten från Aftonbladet är arrangerade punktvis, följt av mitt svar direkt i punkten under.

  • ”Han kunde varken redovisa någon vetenskaplig metod eller något källmaterial (mer än den mytiske Egor Putilov som jobbat på SD:s riksdagskansli; databasen han hänvisar till existerar inte).”

  •   Detta påstående är falskt. Den artikel som refereras är publicerad i en av de högst rankade internationella facktidskrifterna internationellt inom mitt fält, Journal of Strategic Studies. Givetvis har den metod och källmaterial, referenslistan löper över flera sidor i liten text. Rapporten förlitar sig inte på ”Egor Putilov”, och givetvis har jag sparat min databas.

 

  • ”Alla uppfattade att rapporten kom från Utrikespolitiska institutet, men UI tog avstånd och menade att Kragh skrivit den på eget bevåg. Kragh själv har bara mumlat om rapportens tillblivelse och finansiering.”

  •   Detta påstående är falskt. Artikeln är ingen UI-rapport, utan som sagt publicerad i Journal of Strategic Studies. Den har ingen ”finansiering”, eftersom jag är forskare på UI och Uppsala universitet och har ordinarie lön för detta – precis som vilken vanlig forskare som helst.

 

  •  ”Mina egna källor från UI säger att Kragh inte kunde ta till sig den massiva kritiken han fick på det seminarium där texten lades fram. Han saknade helt enkelt vetenskaplig kompetens för att alls förstå vad kollegorna menade.”

  •   Detta påstående är falskt, det är helt enkelt enbart fråga om Kulturchef Linderborgs personliga åsikter. Jag välkomnar synpunkter, på seminarier och via andra kanaler.

     

  •  ”Kraghs rapport kom ut i alla fall och anmäldes följdriktigt för forskningsfusk. En av dem som anmälde var Tom Andersson, före detta senior analytiker på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Han gjorde det dels för att det vetenskapliga hantverket hade iögonfallande brister. Och dels för att det, som han skriver, finns betydande "demokratirisker med en forskare som tar på sig uppgiften att beskriva journalistikens betydelse för rikets säkerhet”.”

  •  Kamrat Linderborg nämner inte att de andra som anmälde mig för forskningsfusk var ”Egor Putilov”, hennes medarbetare journalisten Maj Wechselman (som öppet stöder Bashar al-Assad och som i GP krävt att mitt ”huvud ska rulla”), en SDU-märkt affärsman, och vänsterpartisten Lars Drake som öppet stöder Vladimir Putin.

  •   Tom Andersson jobbar inte på MSB utan på Myndigheten för Trafikanalys och han har ingen känd kompetens om Ryssland och/eller säkerhetspolitik. Det finns givetvis inget demokratiproblem med att granska uttalanden som offentliga personer gör i Sverige, som han påstår. Tvärtom är det väl ett demokratiproblem om något, ifall ingen får skärskåda vad politiker och ideologiproducenter som Aftonbladet ägnar sig åt? Är Aftonbladet Kultur och deras vänner fridlysta?  

     

  •  ”Uppsala universitet ansåg att artikeln var så undermålig att den inte kunde kallas för forskning och därför heller inte fällas för forskningsfusk.”

  •  Om artikeln inte kan kallas för forskning är det forskningsfusk, så påståendet är per definition falskt. Forskare kritiserar varandra löpande i frågor om metod, tolkningar och källkritik. Ifall någon forskare är säker på att mina resultat inte håller kan hen publicera sin egen artikel, antagligen även den i en högrankad tidskrift precis som jag, och motta yrkesmässigt erkännande. Jag skulle välkomna en utveckling i sakfrågorna, men håller det för osannolikt att Tom Andersson är en av de tänkare som kommer vara behjälplig.

 

  •  ”När Kragh ombads svara för sitt svaga case i Medierna i P1 fortsatte han framföra sina grova anklagelser mot enskilda. Och när Journalisten ställde kritiska frågor om rapporten, bortförklarade han sin rapport med att han varit febersjuk.”

  •   Jag var utsatt för ett grovt mediadrev våren 2017, igångsatt av Kulturchef Linderborg. Jag blev sjuk, och behövde under en tidsperiod få professionell hjälp för att hantera sömnbrist och psykologisk stress. Tidningen Journalisten ställde sig öppet på Aftonbladets sida, och skrev en rad negativa artiklar om mig, bland annat med stöd av en ”forskare” som i själva verket är skribent på Internationalen. Även Medierna i P1 hade tendens i sina vinklingar, och de skrev bland annat på Twitter om hur roligt det var att jag var anmäld för forskningsfusk (se ovan). Sådant tär givetvis.

  •   De specifika påståenden som Kulturchef Linderborg hänvisar till men inte förklarar rör banden mellan hennes medarbetare Aleksej Sachnin och den ryske högerextremisten Israel Shamir. Jag hade dock ingen lust att tala med Journalisten om detta efter deras många påhopp. När jag berättade för Johannes Nesser på Journalisten att jag var sjuk, för att jag inte orkade prata med honom, skrev han en artikel som antydde att jag är en lögnare och att jag skyller detta på min ”feber”. Att Sachnin och minst en annan medarbetare på Aftonbladet har band till högerextremisten Shamir är emellertid tydligt klarlagt. Dessvärre har Journalisten och Medierna i P1 slutat intressera sig för frågan, så Kulturchef Linderborg kan fortsätta referera till deras ”massiva” kritik mot mig och låtsas om som om hennes redaktionella förgreningar till den ryska fascistoida rörelsen är okända.   

     

  •  ”Trots detta behandlas Kragh som en oförvitlig expert i svenska medier. Att han ansvarar för ett av de största angreppen i modern tid på press- och yttrandefriheten är tydligen ointressant. Han står nämligen på rätt sida i det nya kalla kriget. Precis som i det gamla kalla kriget, är fakta och etik underordnat Saken.”

  •   Jag vet inte vad ”Saken” är, men att skriva att ”Aftonbladet kultur har varit en interlokutör för narrativ som liknar de officiella ryska” i en internationell facktidskrift bakom betalvägg torde knappast utgöra ”ett av de största angreppen i modern tid på press- och yttrandefriheten”.

  •   I övrigt vill jag tillägga att jag aldrig uttalat mig politiskt i något offentligt sammanhang, inte om Nato eller någon annan fråga. Jag ställer mig också tveksam till att vi befinner oss i något som kan likna ett ”nytt kallt krig”.

 

  •  ”Det svenska kapitlet i den rapporten är skrivet av Henrik Sundbom. Han är knuten till den näringslivsfinansierade tankesmedjan Frivärld och är även kollega med Martin Kragh på UI. De är även kollegor på Atlantic Council, där Kragh är senior rådgivare.”

  •  Henrik Sundbom har aldrig arbetat på UI (han är medförfattare till en UD-rapport jag skrev om Ukraina, Moldavien och Georgien). Han var under tiden vi skrev rapporten associerad medarbetare, vilket inte innebär något i fråga om lön eller anställning. Jag har aldrig arbetat för Atlantic Council, och har absolut inte haft någon titel som ”senior rådgivare”.

     

  •  ”En fråga som ännu inte fått något svar är den som Tom Andersson ställde i UNT för två år sedan angående den rapport som orsakat så mycket skada för pressfriheten och rätten att ha en egen åsikt: ”Vilka kopplingar finns mellan UI, försvarsintressen och forskningsarbetet i fråga?””

  •   Återigen ser vi hur konspirationsteorier publicerade för över två år sedan kan valsa runt i medierna. Att en person på Myndigheten för Trafikanalys antyder att jag har band till försvarsindustrin utan några som helst belägg är inte ett bevis för att jag har sådana band. Tvärtom är Tom Andersson debattinlägg ett utmärkt belägg för uppfattningen att jag smutskastas systematiskt och återkommande, på grund av min forskning om Ryssland och säkerhetspolitik.

 

  •   ”Med eller utan feber får Kragh också gärna redovisa hur han kan hålla isär sin roll som ”forskare” vid Uppsala universitet från det politiskt färgade uppdraget vid Atlantic Council.”

  •   Jag arbetar inte vid Atlantic Council, utan vid UI och Uppsala universitet. Därvid skriver jag ibland för SvD Kultur och Expressen Kultur. Jag noterar att den illasinnade piken om ”feber” återanvänds.

 

Disinformation against Sweden Democrats and the Swedish Election

Plenty has already been written on the anticipations of outside (read: Russian) interference in the 2018 Swedish parliamentary election. There were no major disturbances, which in my opinion was not a surprise.

However, a few fake documents that I recently discovered shed interesting light on a perhaps botched campaign to smear the Swedish election process, a campaign which involved the implication of the Sweden Democrats in a Russian intelligence operation. It remains unclear who was behind this disinformation campaign, although a few markers point to a Russian-sponsored actor. Interestingly, a secondary wider goal with the campaign seems to have been the smearing of Ukraine and NATO.

On 20 August 2018, two fake documents appeared on the Swedish website Pressbladet, a website where anyone can register to publish and which in the past has been used for the distribution of Russian disinformation. The first document is a fake letter from US Secretary of State Mike Pompeo to his Polish colleague Jacek Czaputowicz. The letter explains that the US has learned about the deep ties between the Sweden Democrats and Russian security services. The goal of Russia, Pompeo alleges, is to control the Sweden Democrats in order to further its interests in Sweden and the EU. This document was also posted on a few other, English language, websites, here and here.

The second document is a fake letter from Marine Le Pen, the President of Rassemblement National (formerly Front National) to Jimmie Åkesson, the leader of the Sweden Democrats. In this letter, Le Pen promises to provide 127 election observers and organisational support for the Sweden Democrats in the Swedish election.    

On the surface of it, it looks like the creators of these fake documents attempted to spin the issue of Russian election interference in various Western countries, using the Sweden Democrats as a useful tool. It should be noted, however, that there is no evidence that the leadership of the Sweden Democrats favours any unique political ties to the Kremlin, although a few party members in the past have expressed an understanding of or sympathy towards Vladimir Putin (although they were, however, usually reprimanded for this).

The story also has a broader international dimension. On the forum StudentRoom also a third fake document has appeared, a letter purportedly written by Ukraine’s Prime Minister Volodymyr Groysman to his Minister of Information Policy Yuriy Stets. In this letter, Groysman reveals a far reaching Ukrainian conspiracy to meddle with the Swedish elections in order to advance the agenda of the Social Democrats and the Green Party, and to damage the Sweden Democrats. Interestingly, this post attracted a few comments from readers who apparently think the documents may be authentic.

“Taking into account that Ukraine is interested in continuing the cooperation with the Swedish prime Minister Stefan Löfven and expresses the confidence to the ruling coalition within the Social Democratic Workers' Party and the Green Party, the Ministry of Information Policy of Ukraine is suggested discrediting the activities of the Sweden Democrats in social networks and the media, this party having a great chance to increase its representation in the Riksdag and lining up with Russia on many political and social issues. While preparing the information materials, it is recommended to use the logic of the charges and the theses reflected in the prior Ministry's publications on the StratCom disclosures of the activities Russian hackers had provided in the interest of the Sweden Democrats.”

What does the reference to StratCom here mean? Well, the article links to a fake pornographic Twitter account Axel Solberg, who on the website Medium posted a hacked letter from StratCom alleging Russian cyber attacks against the Social Democrats. The same article also provides several links to Swedish web forums, where various rumours about the election were spread, including one Facebook post by the Sweden Democrat Markus Wiechel which I have not been able to verify but which strikes me as peculiar (anyone who can give me information on this part is welcome to send me an e-mail).  

In conclusion, what are we dealing with here? In the past, it is known that Russian-sponsored actors (troll factories, intelligence services) have disseminated fake documents and letters in order to further various agendas. In the cases discssued above, no strong linkages to Russia exist (like for example Russian media outlets citing them), although a few markers do point in that direction. First, the style, language, and tone of the fake documents all resemble established Russian fakes. Second, the mode of dissemination of the fake documents and various stories that go along with them. Third, the different conspiracies that all add up to a smear of Western states, Ukraine and NATO, three favourite targets of Russia historically and today. It will be interesting to see if these documents will reappear somewhere else in the future, and what we can learn more then.     

Update: Swedish daily newspaper Dagens Nyheter wrote an article based on my post above.

Azovska sjön och folkrätten

Jag skrev för SVT Opinion en kortare analys om händelserna vid Kertjsundet och Azovska sjön i förra veckan, med särskilt fokus på de folkrättsliga aspekterna. I korthet: Rysslands anspråk på Azovska sjön som ett ryskt, alternativt ett rysk-ukrainskt, innanhav saknar rättslig grund. Undantaget de ryska och ukrainska territorialvattnen är Azovska sjön internationellt hav. 

Jag talade även med SR, Expressen, DI och TV4.

Intervju i Fokus

Tidskriften Fokus gjorde en längre artikel om Ryssland och de svensk-ryska relationerna, och jag talade också lite biografi.

Talade också med SVT om valpåverkan i ett inslag med Peter Pomerantsev, som var på UI och talade om sina slutsatser av det svenska riksdagsvalet.

Desinfo: Hur FOI drabbades två gånger

I oktober 2014 började ryskspråkiga medier i Ryssland och Ukraina att sprida en nyhet om Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, som påstods ha kommit överens med den ukrainska vapentillverkaren UkrOboronProm ("Ukrainsk försvarsindustri") om ett omfattande samarbete. Nyheten baserades på ett pressmeddelande publicerats på företagets hemsida.

Hemsidan för UkrOboronProm har senare gjorts om, och pressmeddelandet finns inte kvar, men den ukrainska organisationen Stop Fake har vänligt förmedlat texten till mig i original (som de fick från företagets presstjänst). Jag citerar en nyckelpassage:

"Делегація шведських військових експертів прибула до України, аби зустрітися з керівництвом «Укроборонпрому». NN, NN, NN [namnen på FOI-anställda borttagna av mig] – вповноважені представники Науково-дослідного інституту оборони Швеції – заявили про готовність активно розвивати партнерські стосунки з українськими зброярами і вже нині домовились про головні аспекти співпраці."   

Min översättning:

"En delegation av svenska militäraxperter anlände till Ukraina för att möta Ukroboronproms ledning. NN, NN, NN [namnen på FOI-anställda borttagna av mig] - auktoriserade representanter för försvarets forskningsinstitut - har förklarat sin beredskap att aktivt utveckla partnerskap med ukrainska vapenföretag och har redan kommit överens om de viktigaste aspekterna av samarbetet."

Till företagets försvar så modifieras påståendet om samarbete längre ned i pressmeddelandet, då man istället skriver att FOI och UkrOboronProm talat om "tänkbara samarbetsområden". Men även detta påstående är missvisande: forskare på FOI har inte ens en teoretisk möjlighet att diskutera frågor om militärt samarbete, även om de så önskade. Deras mandat och syfte med besöket var givetvis att skaffa sig information om utvecklingen i Ukraina, med särskild hänsyn till säkerhetsläget, och ingenting annat. 

Det intressanta här är hur det ukrainska företagets missvisande pressrelease får ett nytt liv, när det plockas upp av ryskspråkiga medier, lojala med Kreml. Nu heter det inte längre vagt "samarbete", utan det talas istället om att Sverige och Ukraina ska "förlägga gemensam försvarsindustriell produktion på ukrainskt territorium". Påståendet är givetvis absurt: FOI är ett forskningsinstitut, och kan öht inte involvera sig i privata näringslivsfrågor.

Det är alltså genom ryska medier som desinformationen om FOI verkligen får spridning, och en mer antivästlig spinn. Från ett i väst tämligen okänt företags hemsida, till flera av de stora nyhetskanalerna i Ryssland: RIA-Novosti, Segodnja, och Komsomolskaja Pravda - där den senare av de tre därtill blandade ihop Sverige med Schweiz.

Fallet med FOI är intressant, och visar på svårigheten med digitala medier och förvrängning av information, inte bara i ett utan flera led. För FOI var påhoppet särskilt ovälkommet, med hänsyn till den så kallade "Saudi-affären" som 2012 briserat i organisationens ansikte. De två händelserna - besöket i Ukraina och kontakterna med Saudiarabien två år tidigare - har ingen logisk koppling, men potentiellt en medial.

Flera gånger de senaste åren har desinformation i ryska nyhetskanaler nämligen plockats upp av svenska medier, som när DN, DI och Expressen rapporterade att Carl Bildt "ryktades" bli ny premiärminister i Ukraina. Som jag utförligt visat, baserades detta påstående på en omfattande desinformationskampanj med rötter i den ryska bloggosfären. Det är inte långsökt att tro, att även den falska FOI-nyheten hade kunnat plockas upp av svenska medier. 

Vidare är det viktigt att notera, att hösten 2014 var en av de mest aktiva faserna i det rysk-ukrainska kriget. Ryska medier, överlag, pumpade vid denna tid ut massiva mängder antiukrainsk och antivästlig information och desinformation.  

Jag tackar Stop Fake för deras hjälp i researcharbetet för denna text. 

Was I denounced by Kremlin spokesperson Dmitry Peskov?

I recently noted that the Russian language website New Inform in January 2017 had published a very negative article about my research on Russian influence operations, shortly after the appereance of my article on the topic in Journal of Strategic Studies (with Sebastian Åsberg). This is not odd in itself - several well-known sites such as RT, Sputnik and RIA-Novosti were also attacking me at the time.

The peculiar thing about the piece in New Inform, which in its orientation is obviously patriotic and anti-Western, is that is refers to a long quote by the Kremlin's well-known spokesperson Dmitry Peskov. The relevant section reads as follows (my translation),  beginning with the claim that my article "is far-fetched and has nothing to do with the actual state of affairs." 

"... But it would be very strange to expect from Mr. Kragh an opinion different from this point of view. His accusations against our state have no specifics, there are no facts - only hasty conclusions based on his own arguments and observations. Thus, the way it is done in the report, it is possible to blacken, generally speaking, any country or political institution. We can only guess what it was for..."

I cannot say that I was initially very happy to see this criticism of my research by President Vladimir Putin's veteran right-hand man for media affairs, Peskov - he generally speaks only on behalf of his employer. However, the citation appears only on the website New Inform, and was shared only once, by the occult website "Third World War". The Peskov citation does not appear anywhere else, on any other media platform.

I haven't checked this with the Kremlin administration, but is seems safe to assume that Peskov has in fact not denounced me. It is rather the so called fake news, or perhaps fake, fake news. Now, why on earth anyone would bother to write such an elaborate hoax, that is a good question. As noted by the journalist Peter Pomerantsev, in his excellent book on Russian media, "nothing is true and anything is possible..."

Länksamling till senaste artiklar och rapporter

Innan sommaren publicerades min och Henrik Sundboms rapport för UD om påverkansoperationer och de östliga partnerskapsländerna. Den kan läsas här.

Jag skrev under våren ett par artiklar för Expressen, om rysk inrikespolitik, utrikespolitik och om fejkmordet på Babtjenko i Ukraina.

Mina understreckare i Svenska Dagbladet under våren handlade om legendaren Sigvard Lingqvist, mångårig lärare på Tolkskolan i Uppsala, samt om de svensk-ryska relationerna under stormaktstiden.

Nordiskt Östforum publicerade min längre artikel om de svensk-ryska relationerna idag.